Insolvenzordnung (InsO)
Definition
Grunddefinition
Insolvenzordnung (InsO) är den tyska lagen som reglerar förfarandet för insolvensförfaranden för företag och privatpersoner och fastställer ordnade utjämningsmekanismer mellan borgenärer och gäldenärer vid insolvens eller överbelåning.
Detaljerad förklaring
Insolvenzordnung (InsO) är den centrala lagen i Tyskland som detaljerat reglerar förfarandet för en insolvensprocess och ersatte den tidigare konkurs- och jämförelselagen den 1.1.1999. Den definierar hur en ordnad utjämning mellan borgenärer och gäldenärer uppnås vid insolvens eller överbelåning av ett företag eller en privat gäldenär. Kärnområdena i InsO inkluderar det reguljära insolvensförfarandet för företag, konsumentinsolvensförfarandet för privatpersoner samt planförfarandet där en insolvensplan möjliggör individuella saneringslösningar. Viktiga paragrafer är § 15a InsO, som ålägger chefer att lämna in insolvensansökan i tid, § 270 ff. InsO för egenförvaltning samt § 274 InsO för upphävande av förfarandet. Insolvensordningen fastställer också förutsättningarna för skuldbefrielse, vilket tillåter ärliga gäldenärer en ekonomisk nystart efter sex år – sedan 2020 regelbundet efter tre år. För borgenärer erbjuder lagen tydliga prioriteringar vid fordringsanmälan och tillfredsställelse. Alla som står inför en hotande insolvens bör känna till de grundläggande reglerna i InsO och tidigt konsultera en specialiserad insolvensadvokat.
Relaterade termer
Tillbaka till Ordlistan
Dela: