Insolvenzverschleppung

Insolvenzverschleppung betecknar inom tysk insolvensrätt den skuldiga försummelsen att inom den lagstadgade treveckorsfristen lämna in en ansökan om insolvens, trots att betalningsoförmåga eller överskuldsättning enligt § 17 respektive § 19 InsO redan har inträffat. Ansvariga för att lämna in ansökan i tid är uteslutande företagsledare, styrelser eller likvidatorer av en juridisk person. Om de bryter mot denna skyldighet enligt § 15a InsO, hotar kännbara straffrättsliga sanktioner: upp till tre års fängelse eller böter samt personlig civilrättslig ansvarighet för de förluster som uppstått under förseningens fas. Dessutom kan tingsrätten inom ramen för det inledda insolvensförfarandet utse en särskild insolvensförvaltare och avsätta ledningen; handelsregistret noterar endast den inledda insolvensen, men sanktionerar inte förseningen. Typiska tecken på hotande Insolvenzverschleppung är varaktiga likviditetsproblem, obetalda socialförsäkringsavgifter och ej längre betjänade kreditlinjer. För att undvika straffbarhet bör ansvariga tidigt anlita en insolvensrättsligt kunnig rådgivare, upprätta likviditetsstatus och fortlevnadsprognos och inom tre veckor lämna in ansökan om insolvens till behörig insolvensdomstol. En konsekvent efterlevnad i riskhanteringen skyddar mot ansvar, böter och skada på anseendet.